Första bilden är på Lukas och mig, vi är i köket och myser lite. På min iPhone finns det två kameror, en fram och en bak. När jag sätter på den framtill blir Lukas helt till sig eftersom han kan se sig själv, så han står och gör massa miner och säger "Lukas, Lukas" och "Kjell" (som jag heter här). Så har säkert en hundra bilder på oss alla tre som ser ut så här!

Andra bilden är Viktor från igårmorse när han gick nerför trappan ALLDELES SJÄLV! Jag fick absolut inte hjälpa honom. Det ska dock tilläggas att två sekunder efter denna bild togs sträckte han ut ena handen och sa"Piiippaa..." (=hjälpa). 

Tredje och sista bilden är på Silver (eller Sille, Sillebille, Bille eller Billy, vilket ni nu föredrar) i min säng. Det är nog hennes favoritplats för tillfället och tycket det är jättekul att håra och bloda ner mina lakan (hon har ett sår under hakan som inte vill läka eftersom hon kliar...). Här skulle vi precis passa på att sova middag medan killarna gjorde det. Fast uppenbarligen sover hon redan.

På tal om sova tänkte jag titta på de två senaste avsnitten av Halv åtta hos mig, och sen gå och lägga mig. Sjukt trött och klockan är bara 21.30 här.

Det måste ha varit för jag stötte på spindeln inatt (PÅ MIN TOALETT BTW) och övervägde att döda den...

Första veckan jag kom hit hade jag världens hemlängtan. Det kan ha varit mensen, men det kan också ha varit hemlängtan på riktigt.

Nu, efter snart fem veckor här, känner jag inte minsta uns av hemlängtan. Jag fullkomligt älskar England och jag fullkomligt älskar London och människorna här. Det enda jag saknar är mina vänner och min familj, men det räknas väl inte riktigt som hemlängtan? Utan mer längtan efter mina finaste?

Staden där jag kommer ifrån hade jag helt kunnat strunta i. Fine, det är en vacker stad men människorna där är inte speciellt vackra. Här är allt så annorlunda. Folk är trevliga mot en utan att ha någon anledning (som vi hade sagt där hemma, här är det normalt beteende), ingen tittar konstigt på en, här är inga spydiga uptight people som tror att de är bäst, utan alla är geniunt trevliga och öppna. Inte som hemma. Inte alls som hemma.

Saknaden av mina vänner och familj kan jag dock inte komma undan och har därför bestämt mig för att åka hem över en helg. Jag har spenderat större tiden av eftermiddagen till att kolla upp flygbiljetter och datum som är bäst att åka på. Tyvärr är inte alla mina vänner hemma när jag kommer hem, men får trösta mig med de som finns.

JAG SAKNAR ER OCH SNART SES VI!


PS. Det är helt okej om ni bestämmer er för att flytta till London!

James var här igår och tittade lite Inbetweeners (jäkligt kul faktiskt när man fattar humorn) och när han gick vid tolvtiden var jag helt slut efter att ha varit själv med barnen hela dagen. Ylva är nämligen i Sverige en vecka, vilket betyder att jag är själv med pojkarna tills Alex kommer hem vid fem om dagarna, vardagarna då.

Kallade upp Silver i sängen eftersom jag trodde det skulle bli kallt på natten. Istället vaknade jag vid fyra på morgonen av att jag var helt genomblöt, så. jäkla. varmt. Öppnade fönstret men det blev inte så mycket skillnad eftersom här inte blåser någonting.

Sov i elva välbehövliga timmar och gick ner en trappa där killarna befann sig. Viktor och Lukas lekte medan Alex gjorde lunch. Så vi åt lunch, frukost för mig, och sen gick jag upp till mitt rum igen där jag suttit och klickat på datorn, pratat lite med Faruk, Migis och nu pratar jag med Maja. 

Ska snart ta ut Sillebille, som sovit i min säng hela dagen, på en långpromenad i skogen. Har inte utforskat allt än, så det ska bli spännande! Ska bara ladda min telefon med bra musik och lite batteri.