Första veckan jag kom hit hade jag världens hemlängtan. Det kan ha varit mensen, men det kan också ha varit hemlängtan på riktigt.

Nu, efter snart fem veckor här, känner jag inte minsta uns av hemlängtan. Jag fullkomligt älskar England och jag fullkomligt älskar London och människorna här. Det enda jag saknar är mina vänner och min familj, men det räknas väl inte riktigt som hemlängtan? Utan mer längtan efter mina finaste?

Staden där jag kommer ifrån hade jag helt kunnat strunta i. Fine, det är en vacker stad men människorna där är inte speciellt vackra. Här är allt så annorlunda. Folk är trevliga mot en utan att ha någon anledning (som vi hade sagt där hemma, här är det normalt beteende), ingen tittar konstigt på en, här är inga spydiga uptight people som tror att de är bäst, utan alla är geniunt trevliga och öppna. Inte som hemma. Inte alls som hemma.

Saknaden av mina vänner och familj kan jag dock inte komma undan och har därför bestämt mig för att åka hem över en helg. Jag har spenderat större tiden av eftermiddagen till att kolla upp flygbiljetter och datum som är bäst att åka på. Tyvärr är inte alla mina vänner hemma när jag kommer hem, men får trösta mig med de som finns.

JAG SAKNAR ER OCH SNART SES VI!


PS. Det är helt okej om ni bestämmer er för att flytta till London!