Satte oss på Mezo och pratade i flera timmar tills vi blev ombedda att gå! Det var otroligt skönt att få prata av sig i alla fall. Det är sånt som bara Antonia förstår och det är så sjukt värt att ha en sån kompis. Någon man kan berätta allt för, verkligen allt, för hon dömer inte och det är svårt att hitta sådana vänner. Känner mig i alla fall lite lättare nu även om jag har några jobbiga beslut framför mig.

Nu vill jag bara gå och lägga mig och att allt ska vara bra när jag vaknar igen och att någon har fixat allt åt mig.

Också vill jag bara att allting ska vara som... som innan.