HUR SVÅRT SKA DET VARA ATT LÅNA EN BOKFAN?: Dagens bibliotekupplevelser har väl inte varit de roligaste.

Upplevelse nummer 1 var tidigt idag, runt halv elva. Jag hade planerat exakt. In i minsta detalj. Det skulle ta mig ungefär en kvart från det att jag gick hemifrån och kom hem igen. Och det var perfekt. För mer tid än så hade jag inte. När jag kommer till biblioteket går jag upp på ovanvåningen för att söka efter böckerna jag ska ha. När jag skrivit in första titeln Rapporter och uppsatser inser jag att jag inte har med mitt kort.

Utan kort kan man inte låna böcker, tänkte jag och gick hem. Fick senare reda på att man tydligen kan låna med legitimation (som jag för övrigt inte heller hade med mig) och personnummer och kod.

Upplevelse nummer 2 var alldeles nyss. Besämde mig för att gå till bibblan direkt efter jag kommit med tåget från Lund. Traskade dit, utan större besvär. Knappade in boktitlarna, svor lite över att de inte hade Rapporter och uppsatser, men jag fick i alla fall med mig en tråkig bok hem istället för två. Forskningsmetodikens grunder, låter spännande va?

Gick ner för att låna boken. Drog boken. Nähe. Då skulle man tydligen sätta in sitt kort först. Vilket håll är det egentligen? Till slut klarade jag av steg ett. Nu var det bara att registrera boken. Och eftersom instruktionerna var minimala och jag aldrig gjort detta tidigare stod jag och drog boken fram och tillbaka minst femton gånger. Jahaja, bokryggen skulle vara mot mig... Och streckkoden neråt... Jaså, den ska slicka kanten också... Jag drog och drog och drog.

Jag höll på att få ett psykbryt. HUR JÄVLA SVÅRT SKA DET VARA ATT LÅNA EN BOKFAN EGENTLIGEN? 

Tillslut kom receptionisten fram till mig, som förövrigt hade lång kö, och sa att man skulle dra boken ända till en liten plupp långt åt helvete till höger. Tack. Då vet jag till nästa gång.