SNYGGASTE KILLEN I STAN!!! När jag kom in på gymmet såg jag en kille, helt okej snygg liksom, som gjorde någon övning där han hoppade upp och ner på en stepbräda med hantlar i armarna som hängde ner. Han tittade mot mig och jag, trots mina falkögon, såg inte riktigt hur snygg han var.

Jag gick mot omklädningsrummet, tog på mig skor, laddade musiken och tog min tomma vattenflaska och fyllde den ute i gymmet. Gick i korridoren mot andra delen och där kom han. Min drömkille. Jag tror jag dog och tappade haken och dreglade och såg allmänt töntig ut.

Jag hade bara en liten bit kvar av korridoren att gå igenom och snyggingen stannar i början av korridoren så jag skulle gå förbi först. Och korridoren är inte smal! Man får lätt plats typ tre personer, men han stannade, och jag dog. 

Jag fick fram ett fjöntigt leende "som tack" och han log så fint att jag dog IGEN! Alltså det var inget ta-mig-härifrån-jag-vill-bara-komma-förbi-leende, utan det var ett RIKTIGT leende. Ett tvättäkta skitfint superduperäkta smilegropsleende.

Åh... Utan tvekan det finaste som finns.

När jag kom ner från konditionsrummet hoppades jag att han var kvar, men icke...

När jag låg nere i källaren och stretchade hoppades jag på att han skulle komma ner och hjälpa mig, men icke...

När jag kom ut från omklädningsrummet när jag skulle hem hoppades jag på att han skulle sitta och vänta på mig i receptionen, men icke...

När jag gick ut från Aktiverum hoppades jag på att han skulle hoppa fram bakom hörnet och skrika HA HA, där fick jag dig! Men icke...

När jag kom hem hoppades jag på att han skulle stå utanför min dörr och vänta på mig, men icke...

Sorligt.

Undrar när jag får se honom igen.