Detta har utan tvekan varit en av mina jobbigaste dagar någonsin. Den började imorse och jag vet inte när karusellen kommer att sluta. Allt jag vet är att jag är duktigt kluven och du har ingen aning om hur otroligt rätt du har, om hur jävla exakt precis i mitten av pricken du är. 

Allt är bara sjukt och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Funderar på att krypa in under mitt eget skinn och stanna där tills allt löst sig av sig själv. 

Men kommer det lösa sig? Hur kommer lösningen att se ut och hur kommer vägen dit att vara? Kommer jag vara lycklig? Eller kommer mina ögon vara svullna efter alla sömnlösa nätter? Kommer jag kunna sluta lyssna på sorgliga låtar eller kommer jag fortsätta plåga mig själv ända in i det bittra slutet?