1 KILOMETER ÄR FORTFARANDE 1 KILOMETER: Kan ni förstå att jag, jag som inte sprungit på en evighet (de korta sträckorna till bussen eller tåget räknas inte) lyckades släpa mina stackars ben en hel kilometer i hyfsad fart idag? Jag är mäkta imponerad av mig själv.

Ja, ni vet ju redan hur min dag började och jag kan säga att den fortsatte lika bra förutom några små incidenter som jag ska berika er med senare. Seminariet i skolan gick fint, vädret har varit underbart och vi har nu gjort en asnajs projektarbetsgrupp (bestående av mig såklart, Rasmus som jag hängt ihop med sen Studiegrupp B's tid och en "ny" kille Kristian) så efter seminariet satt vi i Hangaren och gjorde vår enkätuppgift till onsdagens seminarium.

Sen halvsprang jag till tåget, renskriv vår enkätkladd, halvsprang hem från Knutpunkten och bytte snabbt om till träningskläder. Cyklade upp till Pålsjöskog, mötte mamma, gick 6 kilometer och sprang (!!!) den sista kilometern. Fortfarande lika stolt.

Och nu sitter jag här, mätt och belåten efter skitgod kvällsmat. Ska hoppa in i duschen nu och tvätta mitt räliga hår. Blir nämligen upphämtad av Faruk om 35 minuter för att ta en kvällspromenad med honom och vovven Chili, som ni såg i några inlägg ner.

Hur som: jag är så jävla lycklig av någon anledning. Vet inte varför. Men bara går runt och är glad. Känns jävligt gött! Skolan är bra, träningen går bra, min familj, vänner och pojkvän är fina och snälla, Skånetrafiken har inte varit speciellt sena den senaste tiden, vi har rolig och intressant kurslitteratur. Ja... ni ser!

Life is good.