14.51 satte jag mig på cykeln och kämpade mig upp för halva Bergaliden men när det började bränna i halsen insåg jag att det inte var värt att ta ut sig i början. Mötte en rosa Migis vid lasarettet och tog världens omväg till gymmet i ett fruktansvärt regnväder kombinerat med blåst och halka. 

Fram kom vi och snabbt gick det trots omvägen. 

När vi kommer dit är salen helt tom förutom instruktören - som visade sig vara en gammal idrottslärare till oss - och två damer. Vi började hoppa runt och det var rätt lame till en början men sen började det kännas och trots att min koordinationsförmåga suger rumpa var det skitroligt. Det var inte lika tufft som FB-passen men jag kommer definitivt varva de tuffa passen med detta.