NÄR MAN TROR ATT DET INTE KAN BLI VÄRRE


Jag tror jag har årets otursdag. Det skulle fan inte förvåna mig om jag bryter benen på träningen idag. Det hela började med att jag bestämde mig för att måla badrumsskåpet.


Städade ur hela skåpet och torkade rent. Försökte lirka upp locket på färgburken som bestämt sig för att det satt bra där. Kämpade tills mina fingertoppar matchade kanten på färgburken när jag plötsligt såg lösningen på mitt problem - EN SKRUVMEJSEL! Försökte trixa upp locket utan framgång när något helt plötsligt fick mig att minnas att pappa hade en skalpell-liknande kniv i målarbrallorna. Skar längst med locket i hopp om att få bort gammal färg som fått locket att fastna. Detta resulterar i att jag skär upp hela min tumme och nästan håller på att svimma av allt blod och tanken av att jag ska få blodförgiftning av skitiga målarsaker.

När jag väl fått tummen att sluta blöda ställer jag surt in alla saker i badrumsskåpet igen. Bestämmer mig för att fylla på vardagsrumsväggen. När jag sen ska tvätta penseln, rollern och målarbrickan ser jag ett BERG av disk i köket som vill bli diskat. När jag sen äntligen ska tvätta rollern bränner jag mig först på vattnet och inte nog med det - jag får en SPINK av metall i fingret.

När jag går ut från köket och tänker att dagen inte kan bli värre och att jag måste ringa någon och beklaga mig, då fan slår jag i lilltån i köksdörren. Smällen måste nog hörts ända in till mina grannar. Låg på golvet och kved en stund innan jag ringde Faruk som frågade om jag brutit den på skämt. Mitt svar blev: Nä, haha, det har jag ju så klart inte! Tystnad. Eller, jo det har jag nog! Helt förtvivlad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0