INNAN FÄRGNING: Detta är då innan jag började med alltihopa. Tradigt tung frilla längst ner till vänster, haha. Håret bara hänger. Men som ni ser är det väldigt mörkt och lite lilarött och minimalt med slingor.

EFTER FÖRSTA FÄRGNINGEN: Lite ljusare men framförallt en massa slingor på grund av hättan, som jag dock aldrig gör om. SMÄRTA!

EFTER ANDRA FÄRGNINGEN: Rätt mycket ljusare men också rätt mycket mer orange.

Min moster och hennes man var i Manchester och bodde i ett slott i helgen, så jag passade hennes kids och det är alltid mysigt att få kvalitetstid med sina söta kusiner, men det bästa är ändå (med risk för att låta somv ärldens materialist) presenterna hon kommer hem med. För hon prickar alltid rätt! 

Denna gång hade hon med sig en ögonskugga från MAC (Twinks) och en ögonskuggs borste (nummer 239).

Får väl stå ut med att bli nypt och slagen idag. Ska i alla fall dra till gymmet nu! 

UPDATE: jag har gröna strumpor! Perfekt!

När jag skulle till skolan tänkte jag att jag skulle slänga upp ett hejdå, nu drar jag till skolan-inlägg och kickar ass. Men eftersom blogg.se låg nere så får jag skriva något liknande nu istället: kom hem från skolan för en timme sedan och vi kickade ass! 

Dock så hade vi (läs: jag) misstolkat schemat så vi kom 30 minuter sent, men det verkade inte göra något. Hade dock velat höra opponeringen om första gruppens rapport, den verkade riktigt bra.

Har varit SUPERMYCKET strul med tågen idag. Jag drabbades, som tur var, inte så mycket mer än 3 minuter imorse och 10 när jag åkte hem. Någon som däremot drabbades ordentligt var Faruk, det tog tre timmar för honom att ta sig hem. Han slutade tolv och var hemma klockan tre. Sträckan mellan honom och Lund tar vanligtvis 40 minuter. Sjukt!!!

NERVÖS ÖVER TIDPASSNING: Alltså jag är precis likadan! Varje gång jag ska till skolan blir jag nervös och stressad över att jag måste hinna med tåget. Kommer jag hinna med allt jag ska göra? Ska jag vara där precis när tåget kommer in eller kan jag ta det lite lugnt och komma ett par minuter innan det ska gå istället?

Fast jag åkt den sträckan hundra gånger fram och tillbaka blir jag ändå lite nervös. Till exempel nu, jag ska ta tåget 12.33, om lite mindre än en timme, och jag känner hur det bubblar i magen på det där konstiga viset. 

Även om det har blivit bättre har jag fortfarande kvar den där obehagliga känslan. Försöker intala mig själv att jag ska ta det lugnt och inte stressa i onödan som jag gärna gör...

Ska snart till skolan och opponera och bli opponerad. Det första ska bli spännande med tanke på hur rapporten som vi fick såg ut. Man kunde ju undra vad det var för några som skrivit den och helt plötsligt blev vår rapport helt fantastisk (den var otroligt bra, men vi ser nu att vi var överambitiösa).

Det sistnämnda ska bli spännande för det är alltid roligt att få feedback, men vi kanske får feedback som säger att vi ska ha konstigare meningsuppbyggnader och framförallt längre meningar. Gärna på fyra-fem rader.

Jag vet att jag typ ljög för er när jag sa att det skulle komma en bildbomb, men strax efter att jag skrev det inlägget ringde min älskade och sa att han var påväg mot oss och det betydde - bråttom! Barnen skulle hinna ta på sig ytterkläder och välja filmer de skulle ha med sig till baba (mormor ni vet). Inte för att de hann med allt innan Faurk kom, men ändå. Tanken var fin.

Åkte inom MAXI för att köpa lördagsgodis till barnen och kände mig som värsta tjockisen när jag gick runt där helt själv med en stor påse godis, en påse chips och två energidrycker. Barnen och Faruk väntade nämligen i bilen som de hade ställt på en FAMILJEPARKERING!!!!! Jag doooog när Faruk ställde sig där, hahaha. Kändes jävligt konstigt.

MAXI var i alla fall kaos och jag blev sugen på att avbryta lördagsgodisinhandlandet eftersom det var massa äckliga barn som dreglade över allt godis. De var dessutom sjukt mycket ivägen så jag blev rätt ordentligt irriterad. Kan inte föräldrarna bara lämna barnen hemma eller köpa godis när de är barnfria så de slipper följa med till affären? Och om de tvunget ska följa med kan de väl gå till någon öde affär och inte åka till MAXI!!! 

Var i alla fall massa mat hos baba, vi åt tills vi dog, sen blev barnen höga på fruktsockret av all frukt de tryckte i sig. När vi åkte hem frågade jag Faruk varför vi egentligen skulle ge dem godis när vi kommit hem, ville vi ta livet av oss? Men, när Faruk tog fram sin dator och skulle spela något spel blev barnen fast så där satt Faruk med två småttingar som frågade om ALLT han gjorde i spelet (kidsen har blivit spelberoende).

Tittade på Melodifestivalen och den minsta av barnen blev helt överlycklig när han såg Eric och sa att Faruk var på tv (han tycker Faruk är lik Eric) och sa "Falukorven är på tv!! Titta du är på tv!". Skitsöt. Han älskar verkligen Melodifestivalen. Sen gick de och la sig och Faruk och jag hade lördagsmys! 

Engergifylld lördag, som Migis sa.

EVENTUELL BILDBOMB: Med tanke på att jag, i brist på annat vettigt, tog 209 bilder igår kommer det förmodligen en (eller flera) bildbomb(er) någon gång under dagen.

Alltså PÅ RIKTIGT. Jag känner mig som en hemmafru, hahahaha. Springer runt med (ett kick-ass) förkläde och gör mat åt barnen, leker, städar undan, fyller, sätter på och tömmer diskmaskinen, hämtar posten, bäddar sängar, tvättar barn och det mest hemmafruiga av allt - väntar på min kille!

Jag dör.

UPDATE: Glömde skriva det absolut värsta! JAG HAR EN KAKA I UGNEN.

VÄRSTA KÄNSLAN: ATT KÄNNA SIG ÖVERGIVEN. Och det var precis så jag kände mig imorse när jag insåg att jag var själv i sängen.

Jag hade hört F's klocka ringa vid halv sju, men jag trodde han skulle väcka mig innan han skulle gå.

När jag vaknade upp från min koma var klockan åtta och åtta skulle hans tenta börja. Ändå kände jag mig lite förvirrad - är han kvar eller inte? Han hade ju lämnat en massa saker.

När jag gick mot dörren för att se om hans skor var kvar (jag visste egentligen att han hade gått, men mest för att vara säker och få bekräftat att det var mitt värsta ögonblick någonsin) såg jag mina nycklar ligga nedanför brevinkastet. 

Och jag blev skitledsen. Verkligen asledsen. Men inte så ledsen att jag började gråta, men jag kände mig helt tom. För jag hade blivit lämnad. Utan att i vaket tillstånd ha fått en puss eller ens fått säga "lycka till".